# Utdrag ur Veni
Author: [Borttaget]

![](/u2/cbd7c9477077281d1f2892a215fc2eb5/660/veni.jpg)

...  
  
Drick ur min brunn, min vän,  
drick,  
smaka mitt inres vatten.  
Sanning kan du hämta  
kanske,  
sanning eller galenskap.  
Men du kommer inte tomhänt  
från min källa.  
  
Känner du klarheten, renheten,  
minnen ångar från vattnets yta.  
Doften av liv, av livet,  
är dock ej stark.  
Den kan bara anas.  
Men källan är evigheten.  
Och du bara dricker,  
girigt.  
  
Drömmen är ditt öga, din spegel,  
och du häpnar  
när horisonten  
lyfter din tanke  
till svindlande höjd  
och du ser,  
ser, ser, ser...  
  
Ja, du är andlös  
och jag känner din fråga.  
Men här finns inga svar.  
Förstår du då inte?  
Det har aldrig funnits några.  
Men känslan  
av det ofattbara  
är väl nog...  
  
  
\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*  
  
... och så var världen grön och  
även havet.  
  
Ja, världen var grönt gräs.  
Ja, världen var grönt gräs och även havet.  
  
Och gräset var stilla, tiden fanns ej mer.  
Allt var stilla.  
  
Ingen vind rörde gräset, ingen vind  
rörde havet.  
Ingen rörelse förnams.  
  
Allt var.  
  
Sålunda hade Tela lämnat alltet.  
Sålunda hade Tela utträtt till intet.  
  
Och allt stannade.  
  
Därmed blev Det.  
Därmed föddes Det.  
  
Och Det förnam gräset.  
Och Det förnam två röda solar.  
Och Det förnam havet.  
  
Men Det växte.  
Men Det växte och utforskade det gröna.  
Det växte och utforskade gräset  
fjärilslätt.  
  
Ja, med rörelsen hos en fjärilstunn  
vinge.  
Sedan evighet och ögonblick rördes  
gräset.  
  
  
Men Det kände längtan.  
Det kände oro.  
Ja, Det kände oro och längtan.  
Och Det gick ut att söka.  
  
Och Det kom där allt var förbränt.  
Där allt var lava och sten.  
I skymningslandet.  
  
Det såg Den.  
Den såg Det.  
Den var i skymningslandet.  
  
I skymningslandet upplevde Det  
och Den varandra.  
I skymningslandet blev Den och  
Det medvetna om varandra.  
  
De tvekade.  
De tvekade i oändlighet och  
ögonblick.  
Och allt var.  
  
Så smälte de samman.  
Förenades.  
Och världen rämnade och  
uppgick i föreningen.  
  
Så blev Du.  
Allt blev Du.  
Du blev allt.  
  
Du svävade i intet.  
Länge svävade Du i intet.  
  
Du var ensam.  
Du behövde värme.  
Du var tvungen att ge av  
dig själv.  
  
Du var tvungen att splittras.  
Men ändå vara en helhet.  
  
Du sade: "Varde ljus".  
Och här vart ljus.  
  
\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*  
  
Målar i mörkret en pärla.  
Vilken glans den ger  
jag mer anar än ser  
en inre värld i sfären.  
Med penseldrag dramatiskt  
där nära nog fanatiskt  
ett skeende tar form  
av natten dolt för syning  
måste hasta innan gryning.  
  
\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*  
  
Dagens barn skapar nuet,  
fyllda av tillit inför avsvarets band  
tyngda av pliktens snaror.  
Nattens barn känner framtid.  
Ty, den sanna natten är vit  
tankar flackar galna  
tills ditt inre är tomt.  
Men när tvivlet kommer  
rör något ditt hår.  
Du är aldrig ensam.  
Så, drick ditt vin ur aftonens källa  
en sann berusning  
ett djupt beroende  
men ingen uppriktig ånger.  
  
\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*  
  
Dikten du läser  
föds ur nyfallen skymning;  
en skymning som famnar världen.  
  
Ekon från en värld,  
tidlös,  
röster från en värld...  
  
Men även minnen från ett ursprung,  
så långt borta,  
avlägset.  
  
Från tidens början  
i världshavet,  
en födelse.  
  
En stjärna exploderar.  
Ett liv expanderar.  
Ett eldembryo.  
  
En dimma i kosmos  
svävar i tid likt en mantel,  
draperas över flammor.  
  
Minns du då inte  
ditt vara,  
stjärnbarn?  
  
Då du vältrade dig  
famnande den värld,  
som var du själv.  
  
Sträckte dina plasmahänder  
mot avlägsna nebulosor,  
du ljusfoster.  
  
Ja, rymden var ditt moderssköte,  
framfödde din skapelse  
i en enda exstatisk krampryckning.  
  
Ja, så plötsligt, intensivt,  
sedan tvekande.  
En frusen fontän.  
  
Sakta glidande daggdroppar  
i världsalltets mörker.  
Rörelse.  
  
Ljusstoft i evighetens  
mörka mantel.  
Liv.  
  
I ditt eget vara  
ser du ditt väsen  
i en tanke.  
  
En spegling av ditt väsen  
i allt liv,  
i vårt innersta.  
  
För varje liv  
en ny önskan.  
En ny vision.  
  
Och ur varje vision  
föds en  
dikt.  
  
Och minnen från ett ursprung,  
så långt borta,  
avlägset.  
  
\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*  
  
Anno Domini 7977  
  
Solvarma plastflingor faller ned  
över utblottat metallandskap  
och järnöknen breder ut sig  
mot ett tomt universum.  
Någonstans står en naken metall-dator  
ensam kvar och minns.  
Civilisationen är total.  
  
\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*  
  
Nattfynd  
  
En vacker natt kommer du att höra  
stjärnornas melodi  
En vacker natt kommer du att höra  
sfärernas harmoni  
En vacker natt kommer du att nå det  
En vacker natt att förstå det  
Men du får ej stanna för länge  
för då kan du bli kvar däri  
  
En vacker natt kommer du att finna  
svaret på din fråga  
En vacker natt kommer du att fatta  
universums fantastiska förmåga  
En vacker natt kommer du att inse det  
med dina sinnen fem  
Men du får ej stanna för länge  
för då hittar du inte hem  
  
\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*  
  
Så stilla var floden, att ingen krusning förnamms,  
att inget störde stjärnornas spegling, att inget  
hindrade de små ljuspunkternas väg mot evigheten.  
Så stilla var skogen, att inget ljud förnamms.  
Endast ljudet av trädens stigande sav.  
Endast viskningar av grenars självrörelse.  
Endast små knäppningar från stenars inre.  
Endast suckandet av myllans rörelse.  
Små tecken på liv. Och du frågar mig:  
Vad är livet?  
Hur skall jag kunna visa dig? Hur?  
Ty du lyssnar när jag ber dig höra.  
Du tittar när jag vill att du skall se.  
Du beräknar när jag ber dig tänka.  
Du tänker när jag ber dig känna.  
Och när jag ber dig stanna i en känsla,  
då blir du till en... egoist.  
Jag ville ge dig ljudet. Ljudet av en vibrerande sträng,  
av en vinge, av en vind.  
Och nog talade även Du om dagen  
dagen då allt skulle hända  
och natten i silver  
den sanna skymningen  
och ensamheten  
  
  _Jag såg ut i rummet. Klockan var tre på morgonen och allt var  
mörkt. En ensam stjärna blinkade in genom fönstret. - Vad liten den är,  
tänkte jag. Men ändå, i jämförelse med den är jag så liten att jag  
knappt existerar. Om nu stjärnan existerar förstås. Den kan ju ha varit  
död i många tusentals år. Men ljuset av den lever. Och tänk! Tänk om jag  
en gång var den stjärnan. Och exploderat. Och blivit jag igen. Och  
sitter här och fångar in mitt eget ljus, tvärs genom evigheten..._  
  
\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*  
  
for a minute I was lonely  
in a world I've never known  
for a minute I was lonely  
and I thought that you were gone  
  
when a second lasts forever  
and my mind is open wide  
when a second lasts forever  
are you still there  
by my side  
  
  
when the children whispers friendly  
in drops from trees of light  
when the wind is soothing gently  
in the starsky of your sight  
  
when a second lasts forever  
and your mind is open wide  
when a second lasts forever  
I'm still there  
by your side  
  
...

## Comment 1
Author: Farwuq

👍

## Comment 2
Author: [Borttaget]

😃