# Livets skuggsida Author: Stjärnskott Har försökt knyta ihop flera korta textet. 🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱 Lyckoljusets sken bedrar. Det regnar lyckoljus ner över alla andra. De som hänger med. Den maniska räkningen på likes. Bilder med tallrikar delikat uppdukade med godsaker. Moderiktigt och hälsosamt ska det vara. Människor med fröjderfullt tindrande ögon och leende munnar. Perfektion. De moderiktiga trenderna. Visar upp det bästa de har! De har så roligt. De trivs med livet. De vet hur man lever. Det syns ju lång väg. Inget bekymmer som drar ner bilden. För det är inget du ser. Flödet rullar på år efter år. En bild säger mer än tusen ord. Och visst talar bilderna. De berättar så mycket om andras glädje och lycka. I jämförelsen av det du tror dig inte ha. Bilden talar till den som betraktar. Så vad är det egentligen du ser? Där lyckoljuset faller ner. Kanske det berättar om avsaknaden av det som önskas vara? Illusionen om lyckan. En smärtsam fälla som vrider om i jagets vara. Lyckan du ser regna ner över dessa andra. Det kan vara dammet från dina egna övergivna drömmar. Men det kanske du inte ser? Där illusionens villfarelse drar ner. Kan hända att vintergryningens klena sken steg in med snöbyarna mellan husen som vindpinat tjöt runt husknutarna. Medan smuts slasket på backen långsamt förvandlades till renaste vitt. Förljuget lade sig snötäcket vitt, rent och oskyldigt förföriskt inbjudande tillrätta över slask marken och den log mot morgonrodnadens klena tillblivelse. Denna gråkalla vinter morgon för så länge sedan. Sällan skådades Livet ur tacksamhetens ögon. Där mödorna tyngde och sorger begrovts på skuldror som fryste hjärtat till is. För människan att bära i mjukhetens anletsdrag. Kan hända att vintergryningens klena sken gav mening åt Livets teaterscen? Där den falska stoltheten knycker på nacken, blåser upp sig och talar högt med anklagande stämna. För att slippa möta sin egen rädsla, litenhet och oförmåga. Den falska stoltheten vill inte bli synliggjord eller framdragen i ljuset till andras beskådan. Den vill inte bli genomskådad. Den falska stoltheten håller hårt på sin rätt till att finnas till. Den i klär sig offerkoftan och skyller på andra. Ett alldeles vanligt mänskligt fenomen som finns i oss alla. Självkännedom. Det sägs att genom sig själv, så känner man andra. Det är sant att vi speglar varandra, att vi är varandras spegelbilder. Men kanske inte på det sätt som vi tror. I själva verket finns det otaliga hinder i det resonemanget som gör att vi går vilse i oss själva, eftersom vi riktar blicken utåt mot de andra. Vi känner inte andra. Vi vet ingenting om någon annan. Det vi tror oss se i andra. Det är ingenting annat än tolkningar och projiceringar, som baserar sig på våra tidigare erfarenheter, allt för ofta sprungna ur vår rädsla. Hjärnans logiska del älskar att hålla kvar strategier och försvar. Den vill skylla på andra. Den vill försäkra sig om att undvika känslomässig och fysisk smärta. Den får oss att upprepa det förflutnas mönster i nuet. Alldeles för sällan ser många av oss vår egen del. Hjärnans logiska del förskönar, omskriver och skyller ifrån sig. När den känner sig kränk, sämre än, utpekad, osv. När vi lever livet efter den inlärda strukturen i hur det ska eller bör vara. Då förnekar vi det som är. Då levs livet i kamp och motstånd. Den invändiga dörren till lyckan är stängd. Väl gömd för den större bilden av den lycka, som andra tycks nå. Reflexmässiga reaktioner sätter krokben. Uppgivenheten skrattar hånfullt allvaret i ansiktet. Det är så den förklädda stoltheten oftast visar sitt missnöje. Innan den strykrädd vänder inåt igen. Till ensamhetens trygga bo. Där inget annat än missmod gror. Isolerad i sin osynliga självömkan. I tron på att faktiskt ingen påriktigt bryr sig. A.E 2022 04 20 ## Comment 1 Author: Tarotstollan Så sant som det är sagt! ## Comment 2 Author: [Borttaget] Tack rore för dessa sanna ord. Ord falsk stolthet, som man egentligen inte vill ta på. Inte kännas vid, allt för känsligt. Offerkoftan kan förbli i mötet med den andre. Sårad ,känner gnaget i orden som finns där. Självkännedom, så enkelt ord. Så samtidigt svårt att ta in. ## Comment 3 Author: Stjärnskott Tack SolaH! För dina tankar 💚 Ibland vill jag dra fram det svåra i ljuset. Bara låta det synas, få finnas som det är. För att det annars göms undan av skammen som vi alla känner av ibland. Men inte vill, precis som du skriver- ta i eller kännas vid.