# Inre barnet
Author: Stjärnskott

Självcentrering !
Kidnappar ibland alla inneboende 
åldrar i min kropp.

Den har skrikit ljudlöst 
från insidan.
Öronen har blundat i flera dar.
Nej! 
Jag är inte tjurig!
Jag är inte vrång!
Sirapsliknande sörja har läckt ut
Kände mig som ett sjunkande skepp
på ett stilla salt hav.
Armar på insidan bestämt korslagda.
Sparkar med foten i invändigt grus.
Klarsynen är borta.

Jag vill INTE!
Jag vill INTE!
Jag vill INTE!

Dockan i Dunderklumpen
När hon trillar ner i den mörka 
ryggan.
Jag är hon Och hon är jag.

Tjurigheten och vrångheten 
har så varit ett tag.
Så lätt är det att trilla 
in i osynliga tankebanor.
Att hamna där jag förr var jämt.
Hon fnissar till där inne i det mörka.
Gud så dumt
det blev.
Håller du inte med?
Jag nickar och vet att hon ser.

Hon borstar av sig det gamla 
och  klättrar upp i ljuset igen.
Du borde verkligen INTE
Slå ner på mig så där!

Stora ögon på den lilla människan
Möter min blick.
Fast
Stadigt 
Och 
Sant.

Du var dum mot mig! Sa hon.
Ja, det var jag.
Jag var dum mot oss.
Hon räcker fram sin hand.

Hand i hand ska vi vandra 
genom livet du och jag.
Trallar vi tillsammans
Fast ingen annan hör.


2021

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Så fint!

## Comment 2
Author: Stjärnskott

#1: Tack!😘

## Comment 3
Author: Soligajag1

#0: 

Vilken fantastisk poesi . 

Man känner varenda känsla du har i kroppen genom din poesi!! 

Så bra!! 😀👍💕

## Comment 4
Author: Stjärnskott

Tack! 🤗

## Comment 5
Author: beem

#0: Så sant....
"Så lätt är det att trilla
in i osynliga tankebanor."

## Comment 6
Author: Stjärnskott

#5: oja, visst är det det 🙃