2014-07-31 10:36 #0 av: [MikaelaR]

Lite kort beskrivning innan ni läser dikten, jag har beskrivit mina känslor om att behöva flytta runt så mycket som jag gjort.

Du la din hand på min axel

Och sa att det var dags att gå

Bilen hade redan startats och du satt bakom ratten

jag tittade på dig, trygg välstädad med livet i dina kupade händer

medans jag försökte fantisera mig bort från allt det som någonsin skulle kunna skada mig

jag tittade på det det röda huset av tegel där vi alla bott

som en dysfunktionell familj där ingen är mamma där ingen är pappa

där alla bara går om varandra i en relation man aldrig kan greppa tag i

ändå så skulle jag sakna bitarna som skapar en helhet när man pusslar ihop dem

så en tår brände bakom ögonlocket när jag inombords sa adjö till min bostad

jag tittade en sista gång in i fönstret där jag suttit hopvikt på sängen så många gånger

med tankar ingen kunnat stoppa

Jag sätter mig i sätet i bilen och mina ögonfransar fladdrar i några sekunder av tomhet och tystnad

tills konversationen sätts igång och hjulen börjar rulla 

så känner jag hur jag slits ifrån ännu en grund till att börja växa.