En dikt från förr
Genom natten
På andra sidan natten är det lättare att andas
Där lägger dagen sin bomull runt nattens demoner
Vardagsrutiner tar vid och livet rullar vidare
Smärtan lurar nära nära
Ett ord räcker för att falla djupt dit därifrån jag klättrat, kämpat
Tvingar mig att andas, fortsätta
Smärtans tjatande djävul sätter sig på axeln
Ältar sitt budskap om och om igen tills ångesten skriker i kroppen
Låter mig aldrig glömma
Det gamla invanda mönstret är att fly, såra, tiga
Vägen framåt är att stanna, förstå och prata
Så enkelt och så oerhört svårt
Att våga lita på dig igen är den gåva jag vill ge dig
Du får den de flesta dagar
Jag kämpar fortfarande för att överleva de andra
Har du skrivit länge? du får gärna dela med dig av flera dikter! 🎈
Tack, ja det kanske jag gör. 🙂Jag har skrivit mycket jämt. Lite i perioder. Tycker det är som du skrev någonstans att det är ett bra sätt att få ur sig saker.
Ja det tycker jag att det kan vara!
#0 Det ligger så mycket i dikten. Den tog tag i mig.
#4 Tack 😘