Dela med dig av en dikt

Esmeralda

2014-09-09 15:57 #0 av: [greenseng]1

...

Vad du är lycklig Esmeralda med din hy och mjuka fjun.
I en värld av liv och skönhet, varm spännande och het.
Så mjuk är din vilja, ännu ostörd, ännu orörd, ännu skapad
av dig själv, ur ditt inre, utan krav, med all tid i världen
att danas i lugn, i stillhet, till dig själv.

Vad du är lycklig Esmeralda, i din egen fantasi, som
växer utåt, från dig själv, till oss andra, när vi går
på ängen, med din brännheta hand, så djupt i min, jag
smälter sakta till en droppe, skälvande inför den renhet,
klarhet, som är du. Och blommorna, fjärilen, jag vågar
inte röra, de tillhör dig, denna livets dag. Din egen.

Vad du är lycklig Esmeralda, när du smeker gräset,
när vinden krusar ditt hår, väcker din blick, och min
syn skönjer vägen, din väg, fri från törnen, gropar
och rädsla, där du vandrar tryggt, din värld, allt
grönare, allt friskare, där rönnbären än är röda och
sippan som ej får plockas än är blå. Och de ensamma
fåglarna, de som ej har någon färg, blir allt fler,
de stöder dina steg, de flyger mot väster, allt högre,
denna tids första morgon.

Vad du är lycklig Esmeralda, när du sover i min famn,
medan nattens väsen vakar, och dagens ljus bortom horisonten,
sjunger din sång. Likt året då stormen åter skall blåsa,
bilda en bro, från moder till moder, i faderns tecken.
Då skall du vila tryggt i min styrkas mantel och vakna
då allt är ditt. Men, om ändå, ändå något skulle gå fel,
då skall du flyga , flyga med mig, mot väster, bortom horisonten,
flyga, högre och högre, förbi evigheten, och se! Där är
morgonrodnaden, ljuset, med ängarna, den eviga grönskan,
och barfotabarnen, ditt ursprung. Och vinden. Din egen.


Anmäl
2014-09-11 07:20 #1 av: Cordata

Jag älskar känslan dikten förmedlar! :)

Glöm inte att du är älskad och helt underbar!
Anmäl
2014-09-12 15:37 #2 av: [greenseng]1

  Tack! Glad

Det är faktiskt en uuuuuuuuuurgammal dikt. Skrattar
Men den behöver ju inte vara sämre för det. Snarare tvärtom.

När jag hittade en gammal dikt i ett gammalt anteckningsblock fyllt med en massa skräp så tänkte jag: - Vem vet? Kanske skulle ta och titta runt lite grand.
Och när jag rotade på en plats som jag aldrig besöker så såg jag den gröna pärmen där ett blått silkessnöre hade trillat ut.

- Omöjligt, tänkte jag. Det här materialet blev till aska för många herrans år sedan.

Men... ibland händer det uppenbarligen märkliga saker. Förmodligen ett utslag av min totala brist på ordningssinne. Antagligen... Men har svårt att förstå hur den kunnat överleva alla flyttar. Ett sannskyldigt mysterium. Men... det är ju bara att tacka och ta emot. Även om jag inte är en direkt nostalgisk person.

Och förresten... Dina dikter är väl inte direkt fel heller? Skrattar
Är det doften av en kommande diktsamling jag känner?

Anmäl
2014-09-13 08:07 #3 av: Farwuq

Skrattar

Det är det nog.

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland

Anmäl
2014-09-13 12:08 #4 av: Cordata

#2 Ibland kan man hitta riktiga guldkorn i gömmorna :)
Tack så mycket! Jag vet inte hur det blir. Just nu skriver jag mest för min egen och för min fästmans skull. 

Glöm inte att du är älskad och helt underbar!
Anmäl
2014-09-13 14:30 #5 av: [greenseng]1

#3

  SkrattarSkrattarSkrattar

  Men minsann... har duuu hittat hit också. En drake bland hermelinerna.

Inte helt fel. Glad

Anmäl
2014-09-13 14:34 #6 av: [greenseng]1

#4

  Guldkorn är det nog inte fråga om i mitt fall. De känns lite omogna, faktiskt. Men det var ju ett tag sedan.

Skriv på bara. Man vet aldrig när det gäller poesi.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.