2016-01-07 17:47 #0 av: Herveaux

2003-08-23
En ensam varg instängd med hundarna.
Hon ska bli som dem.
Hon ska glömma det vilda livet, bli tam och lydig.
Hundarna står runt om och ser på den nya.
Hon är inte en av dom.
Hon tillhör inte flocken.
En inkräktare.
Vargen tar några tvesamma steg mot djuren.
De vänder ryggen till och springer sin väg.
Vargen står ensam kvar med tårfyllda ögon.
Hon kryper ihop och när väl sömnen kommer
drömmer hon om stjärnklara nätter i det vilda.

2004-02-04
Jag, en ensam varg
Jagad genom dalar, över berg
Så ensam och rädd
På att dö är jag beredd
Jag vill bara försvinna bort
Jägaren kan göra pinan ort

2004-04-13
Två vargar som möts
Trots alla olikheter möts dom igen
Kommer dom slå följe eller vandra åtskilda längs livets väg?
Ungtiken trivs i hans sällskap
Hennes ögon glittrar och svansen viftar
Hon känner sig trygg hos honom
När ungvargen får en chans så stjäl hon en kyss
Om natten smyger han till henne
Dom kryper tätt ihop och tiken njuter av hans närhet
När morgonen kommer skyndar han iväg i skydd av mörkret
Hon ligger ensam kvar och minns hans mjuka nos och varma blick

2012-11-05
Vargen ligger vaken och lyssnar på de sovande hundarnas andetag.
Hon har levt här så länge att hon knappt minns livet i det fria.
Men hon kommer aldrig höra hemma här, instängd bland hundarna.
Hon lyfter på huvudet och tittar mot gläntan i skogsbrynet där hon
sett honom så många gånger om nätterna.
Gläntan ligger tyst och öde i den klara natten.
Vargen suckar och lägger sig till rätta igen. Hon blundar och försöker somna.
Smygande steg hörs bakom henne i snön. Någon viskar hennes namn.
När hon öppnar ögonen igen ser hon honom. Han står precis utanför stängslet.
Deras blickar möts och utan att säga ett ord vet hon vad hon vill och måste göra.
En av hyndorna börjar röra på sig. Sakta öppnar hon ögonen
och blir genast klarvaken när hon ser den närgångna vargen.
Hennes ilskna skall väcker de andra hundarna som genast stämmer in i det gälla larmet.
Deras skall är så fyllt av hat och förakt.
I enad flock rusar de mot vargtiken och den grå skepnaden på andra sidan stängslet.
Vargtiken hinner precis undan för att inte bli nedtrampad och biten av mobbens ilska.
Den vilda vargen springer in i skogen.
Vargtiken ser sin chans och springer till andra sidan av hundgården, tar ett språng och landar ljudlöst i snön på andra sidan staketet.
Hon springer till skogsbrynet och följer hans spår i den nyfallna snön.
Hon vänder sig om en sista gång och ser mot det som varit hennes hem och fängelse.
Hundarna skäller som besatta och kastar sig mot staketet. Dörren till huset öppnas och husbonden rusar ut med geväret i hand.
Hon kan inte vända om nu. Hon vädrar och känner tydligt hans doft.
Med en lätthet hon aldrig känt flyger hon fram mellan träden och över stenar.
Natten är stilla och luften bitande kall. Hon slår av på farten.
Hjärtat slår så pulsen dunkar i hennes öron och tassarna känns som om de glöder.
Hon stannar och slickar i sig lite snö för att lindra den svidande strupen.
Hon känner sig iakttagen. Någon tittar på henne.
Oroligt snor hon runt ett halvt varv. Ingenting.
Hon lyfter blicken och där på en stor sten ligger han, knappt synlig under en snötyngd trädgren.
Han reser sig och tar ett smidigt språng ner på marken.
Deras blickar möts och ingen av dem säger ett ord.