Som i en dröm, går längst en grusad gång. En svag vindpust får höstlöven att prassla förbi mig. Hårets lockar smeker kinden lätt. Allt blir lugnt igen,det enda som hörs är mina skoavtryck mot gruset. Svänger av in mot en park. Egendomligt så är löven på den midje höga häcken är gröna. Förundrad sätter jag mig en parkbänk, i en fontän framför mig guppar höstlöven i vattnet som bäst. Egendomligt nog kan jag se mig själv,sittande på parkbänken med en röd kappa och svart hatt. Plötsligt vaknar man till liv. Det var en dröm, fast ändå inte. Drömmen är några år gammal, men kommer ihåg den som i dag.