Dikt av Maria

Jag höll i dig när dina ögon slocknade,
långsamt grumlades din blick.
Jag minns när du kom till oss.
Aldrig trodde jag att jag skulle
vänja mig vid dina ögon.
Dina stora gula ögon som följde
mig vart jag gick.
I många långa år hade jag dina
blickar på mig.
I natten i min säng.
På dagen i köket, vid tvättmaskinen,
på altanen, bakom busken.
Överallt.
När du hade fått sprutan så tittade
du stilla och genomträngande på mig
och långsamt grumlades din blick.
-Ditt hjärta slog men dina gula ögon hade redan slocknat-
HH 🙂
Katten på bilden är en annan katt😉 och den lilla texten har ingen rubrik egentligen.
/Maria
#1 Tack Maria . Ändrade bilden . 🙂 Hoppas det blev bra , sen la jag till en rubrik.
HH 🙂
Tack Soliga jag men texten har ingen rubrik.🙂 Den heter ingenting.
/Maria
# 3 Ok , jag fixar det , 😊
HH 🙂
Katten på bilden är väldigt lik gamle Fritz❤️
/Maria
# 5 Tack Maria 😊❤️😻 Va kul !
HH 🙂
😢
Så gripande. ❤️
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen