Vandrar längst en enslig väg.
Mörkret sänker sig och man
känner sig, så långt hemifrån.
En väntan på någonting, som
man inte ens vet vad det är.

Svagt lyser en stjärna upp på
natthimlen sken.
Som leder dig hem igen.
När allt känns som mörkast.

Navigera bland stjärnor, har
varit en kompass för många.
Så och för mig.