Ett inre lugn

Nu har det lagt sig som ett skötebarn i mitt bröst ,
oron som bubblade inom mig har löst upp sig
som bollar av lätta fjun.

Allt detta konstlade beteende fick mig att vakna upp,
något hände med min styrka att leva och
ge alla den riktiga människan som jag är!

Innan jag kom så långt hamnade jag i detta
vakum av tunga moln som skymmer min sikt.

Måste ge mig några vilodagar för att åter igen
bege mig till den vackraste av alla världar.

Hoppet är det sista vi har inom oss som
vill blomma ut i alla röda nyanser och ge oss kärlek.

Vad kan man mer önska sig !

Soligajag1

( Kanske kommer tillbaka hit till Poesi som värd )
Fotot är från pixabay.com