1200
Av alla dessa pusselbitar
1200 för att vara exakt
saknas ingen
jag räknade dom nyss
Svart i rummet
och på ett bord av trä
ligger mina ögon av glas
Någon har sagt mig
att pusslet föreställer en vit fågel
som flyger högt, över ett stilla hav
Jag rör sakta vid bitarna
rör med mina tomma händer
vid mina tomma ögonhålor
ler stilla
7 fotsteg bort
i lådan i bordet, i hörnet av rummet
vita vingar och den vind
som tar mig
hem
(Egen text)
// Staffan
- Redigerat 2020-11-12 11:45 av Staffan
#0: En poetisk ådra minsann! Fint! 👍
……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
Hemsida: www.astromantra.se/
#0: Oväntat vacker. Gillar hur du arbetar med kontraster i dikten. Svart/vitt tomt/fullt, och just att "det fulla" är implicerat och längtas efter. Alla bitar på plats, men ändå är det något som saknas, en bild av verkligheten som man lägger är ändå, hur komplex den än är, plattare än verkligheten.
Att flyga är att misslyckas med att falla.
#1 Tack! :)
#2 Så är det, det finns pussel som inte kan bli klara
#0:
Åter igen blir jag så rörd av din poesi!
Den tar verkligen musten ur en. Ser denna fågel framför mig bli hel , pusslad av dig . Fantastisk dikt!!
HH 🙂
Vad snäll du är Soligajag1, jag blir jätteglad! :) ❤️
Starta ny diskussion