Skogsdunkel

I skogens djupa dunkel
i evighetens tysta ro
under den stora svarta stenen
sades saligheten bo
Så var min barndomstro

Där tystnar lommens rop
där får sjuka själar frid
och mossan döljer spåren
efter döda hjältars strid
Nu och i all oändlig tid

Men vem ska visa vägen
till en plats som kanske inte finns
och barnet inte längre minns

Leona, 18/9-21

Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell

Denna kommentar har tagits bort.

Soligajag1

2021-09-18 12:55

0

#2

#0:

Så fin dikt ! 😊

HH 🙂

Magrat

2021-09-18 14:00

1

#3

Tack!

Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell

Maria

2021-09-18 14:47

1

#4

#0 Så vackert.

/Maria

Magrat

2021-09-18 15:19

0

#5

Tack!

Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell