Huvudet bultar inuti som en stånghammare,
alla ord splittras huller om buller i kaskader.
Det vill lägga sig som ett pussel men bitarna
passar inte ihop.

Kaoset tar vid och explosionen är nära,
jag måste lindra skadan så den inte bränns.
Annars går allt omkull och mitt inre
rum stänger av.

Vill bara vila och ge mig lugnet så min kropp
hamnar i koma och inte orkar mer.
Nu försvinner jag bort till det paradis
jag kallar sömniga molnet. . .

Soligajag1
Lånar ett foto från pixabay

HH 🙂