Skriv nått då!
Manar det på inifrån. Fastän tanken saknar tema att fylla med bokstäver som bildar ord och meningar.

Tankarna krockar med varandra.
Inget vettig vill flyta fram i bokstavsvägen som annars rinner fram lätt och mjuk utan motstånd.

Tanken slår mig att jag kanske har varit bortskämd.
När orden så lätt runnit ut.
Sen tänker jag att någonting inom har låst sig.
Prestationen i att åstadkomma något som kanske är intressant och som betyder nått.
Vill ju inte vara pinsam.
Vad det nu innebär?

Det är nog därför jag skriver som jag gör.
Fast jag tvivlar på att jag med detta någon berör.
För tystnaden inom är så total.