Den lilla trädgårdsbaren står öppen för diverse insekter att kalasa i.
Små och stora humlor surrar nära.
Kära nån då, så tänker jag.
Det är nog något som Nassa i lilla Puh skulle ha sagt.
I ett ögonblick av insikt bland insekter.
Och här sitter jag kvar i godan ro och glor.

Akvilejorna brukar blicka nedåt, något generade som om de inte vill störa alla de andra i det sköna och gröna.
Men den här på bilden sträcker sig upp som om den ropar:
Se mig! Här är jag*.
Fantastiskt vacker och oslagbar.
Den har absolut ingenting att skämmas för.

Fin dag med er.