Nej, hon vill inte gå med lätta
steg och huvudet uppe i molnen.
Hon behöver känna jorden under
sina fotsulor.
Bli förankrad i sig själv, i sitt vara.
Hon ser på livet med öppna ögon
och ser allt för väl illussionen
av det som tros önskas vara.

Hon vet hur känslor kan ljuga,
försköna och ommåla verkligheter
som är brutala.
Hon vet hur ont det gör att svika
sina drömmar.
Där andra talar om hur det ska vara.
Hon känner sig udda och lite utanför.
Där andra finner styrkan i gemenskap i
lika tänkande och tyckanden.

Hon har lärt sig att livet är så
mycket mer än vad människan
frambringar på Livets scen.