Varför kan inte alla bara vänner?
Barnet i mig ställde oförhappandes frågan.
Naivt ledsamt med frusen sorg.
Såg jag den lilla pojken på tv:n igår.
Barnet inom mig vaknade.

Han grät i trasigt hjärtas förtvivlan.
Varför måste de slåss och bråka?
Frågan steg högt i mitt inom.
Så mycket onödigt lidande.
Så mycket sorg.
Så mycket död.

Varför väljer de kriget?
Men inte själva går ut i striden?
De som bestämner
sitter tryggt på avstånd.
Räknar förlusten och
drömmer om hämd.
Grymt och girigt.
Nog är inte nog.
För nu ska de ge igen.
Människors liv är inget värda
Dit de leder sina härar.
Tänk om varje inkallad man och kvinna.
Vägrade vapen som deras ledare delar ut.
Och ställde kravet:
Gå du själv.
Gör din debut.
För kriget
Det är ditt eländiga beslut.

Så enkelt är det inte lilla vän.
Suckar den vuxna människan jag är.

Uno Svenningsons rad ur Under ytan smyger sig på.:
Och jag tänker att i krigets förtvivlan skulle även jag
kanske förvandlas till ett monster utan ord.

2023 11 05