Det är ett skyndsamt nätverk som mycket kreativt låter synapssystemet glida vidare likt puckar på isen som skjuts fram av hockeyspelande nervtrådar.
Inte bara en puck.

Där tankar och känslor skapar fyrverkerier inuti kroppens mest underliggande delar.
Som värsta nyårsafton på tolvslaget. Det är en resa genom alltingets möjliga möjligheter och omöjliga.
Visst är det helt otroligt så mycket som ryms där inom var och en av oss som landstigit på palaneten Jorden?
Jordens barn - är små egna Jordar.
Jorden det enorma blågröna klotet som hålls upp av naturens dragningskraft.
Där mitt ute i alltings skapelse av evigheten som expanderar i mörkret som endast syns nattetid.

Ja, om det inte är midsommar förstås.
Då blir det inte mycket till natt.
När ljuset dröjer sig kvar och de små grodorna sjungs runt om i vårt land av barn och av gamla.
Sill och nubbe förtärs till nykokt färskpotatis.
Ooo, denna ljuva sommar tid. Vad saknad du är. Nu i november mörkrets blöt isande blåst.

Aldrig är människan nöjd.
Aldrig vill hon stanna upp.
Hon far som ett torrt skinn i tanke och handling.
Alltid på gång.
Alltid på väg.
Till någon annanstans.
Tänk om hon kunde stanna upp och njuta av Livet någon gång.

2023 11 23
eget foto