Ingen dikt eller poesi Bara fjolårets tankar som fladdrade förbi
Nu är det snart jul igen.
Jul igen. Jul igen.
Är det klokt det?
Tiden går fortare och fortare
för varje år som går.
Det är bara några veckor
kvar av detta år.
2023 år sedan som det lilla barnet i stallet föddes och som med en stjärna på himlen till hjälp lyste upp vägen. Så att de tre vise männen kunde hitta honom och överlämna sina gåvor. Som barn älskade jag berättelsen om Betlehem och den lilla pojkens födelse.
Jag minns även alla tankar som snurrade i mitt tonårs huvud inför konfirmationen.
Om jag ska vara ärlig så tyckte jag han hade ett riktigt skit liv med all orättvisa han fick möta.
Stackars Jesus
Han den omtvistade.
Han som vände den andra kinden till.
Han som förlöjligades inför den
stora massan.
För att han gick sin egen väg.
Jo men jag vet. Nu är det födelsen som firas men ändå. Jag tänker helheten av det som var, blev och det som är
Och sen korset som användes till
tortyr redskap.
Korset som han spikades
upp på inför folket.
Korset som smärtade och
plågade honom.
Överheten som förnedrade
honom inför folkmassan.
Och folket såg på.
Inte ens han fick svar i sin
svåraste stund.
Enligt berättelsen.
Vilket smärtsamt livsöde.
Vilken omöjlig och omänsklig
uppgift han bar.
Han som i sin sista stund utbrast.
Fader varför har du övergivit mig?
Utlämnad till människors godtycklighet,
till människans uppgjorda norm.
Utlämnad till spektakel och hån
för dem som trodde sig kunna
och veta bättre.
Det tycks ligga i människoflockens
natur att sparka på den som går emot
den outtalade normen.
Självkänsla
Intigretet
Självkännedom
Medkänsla
Frihet i tanken
att våga tro.
Tro på tron i sin inneboende
kärleksfulla kraft.
Vår värld styrs av tyckande och tänkandet.
Vår värld styrs av de som skriker högst.
Redan som barn drillas vi in i en osynligt synlig samhällets norm. För att passa in.
Och Ja, nu är det jul igen.
Alldeles snart.
Reklamen på tv överröser oss med
uppslag om vad vi kan tänkas köpa.
Trots att inflationen skjuter iväg
och pengar tappar sitt värde.
Nu är det jul igen.
Och det är näringslivet som
styr och ställer med den.
Där alla inbillade förväntningar
väcks i människor. Utav den
vackert perfekt uppmålade
familjehögtiden,
som för många är svår nog ändå.
Ja, nu är det snart jul igen.
Det finns så mycket vi kan ge
i form av värme, medmänsklighet
och kärlek.
I mörkret som råder i vår omvärld
får vi lysa upp tillvaron så gott
det går. Med allt det som inte kostar
vänlighet, omtanke och framför allt
kärlek.
Det är det enda som växer
Ju mer vi ger av den.
Nu är det snart jul igen!
Var rädda om varandra och andra.
Fin dag med er där ute!
❤
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0: Så tänkvärda ord jag ler och ibland allvarlig ch nickar instämmande
Så fina tankar.
Sorg är kärlek som blivit hemlös
Sorgen är kärlekens pris
Har haft de tankarna också!
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
#1: Tack!
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#2: 🙂
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼