De inre landskapen har
omstrukturerat sig.
Gungfly och asfalt.
Byter omväxlande plats.
Ostadigheten i balansgången
vacklar.
Spegelbilderna ser tomt tillbaka.
Igenkänningen är lika med noll.

Vem är du?
Vem är jag?

De yttre landskapen ter sig
som vanligt.
Hus, bilar, träd, buskar
och fåglar.
Sol, snö, regn, vind
och storm.
Det finns kvar som en
normalisering av det
tunga grå som reser sig
upp som en osynlig tung ridå.

Mitt bland oss!

Frånvändandet av mänskligarättigheter. Den urholkade demokratin fräts sönder inifrån och ut.
Knappt så det syns!

Långsamt smygande vinner den mark!

Själva kärnan av vad Landet
en gång var
och sveken mot de
mindre lyckligt lottade
visar sitt fula tryne
allt hårdare och oftare.
Den fulgrinar genom rubriker
och i nyhets-sändningar.

Utan att skämmas!

Ett människoliv
är inte mycket värt nu för tiden.
I landet där allas lika värde
är på väg att dö ut.
Där det blivit normalt att
vända bort blicken och
smeka den nya
demokratiska
diktaturens fram-marsch
medhårs.

För att själva slippa ta ställning!

Livet i förändring.

Vem är du?
Vem är jag?

A.E 2024 02 02