Tro inte på allt du hör eller allt som sägs.
Ta det med en nypa salt och för säkerhets skull. . .
kasta saltet över vänster axel och spotta tre gånger åt motsatthåll som svartkatten kommer ifrån.
När den korsar över vägen.

Otur kan man annars få alldeles för mycket av.
För tro på Fan.
Här om dan när jag stod i skogsbacken med hela handen full av blåbärsris.
Jag tyckte ju det skulle bli så vår fint.
På köksbordet i stugan.

Då såg jag en märklig prick i ögonvrån. Denna däringa pricken. Han harklade upp sig. För han trodde nog inte att jag såg han. Och så sa han med nått som skulle likna en myndig stämma:

Jag tror nog att frun håller på med olagligheter här i skoga!
Jag vände mig om och bligade med koögat på an. Så an skulle fatta att an inte skulle lägg sig i.
Jag sa inge.
Han borde för fan fatta ändå.

Då harkla han upp sig en gång till och sa samma sak igen.
Tror fanskapet att jag är döv?
Tänkte jag.
Men jag teg fortfarande
liksom jag bligade med koögat
lite mer extra,
så han verkligen skulle fatta.
Men icke!

Det är förbjudet att plocka blåbärsris i skogarna.
De är ju fridlyst!
Han sa det nog mest för att bryta tystnaden.

För nu höll minsann hela skogen andan. Inte ens granarna rörde sig. För de kände nog av hur vredesmodet växte inuti kärringa.
Med arga koögat bligandes rakt mot Domar Rättfärdig svarade jag med generationer av kvinnligt förakt för överheten som säger sig stå för barn och kvinnors rättigheter.

Vet du ens vad en snippa är?
Gubb jävel!
Och så gick jag hem.
Satt riset på bordet.
Det blev vårfint.
Det får jag lov att säga.

2024 02 23