Det är nu, så här på vårkanten som de små dörrarna till småfolkets boningar ställs försiktigt upp på glänt.
Framförallt i stunder då solstrålarna når hela vägen ner och viskar om härligare tider.
När solen visar sig sker det mellan snöbyarna, eftersom vintern har svårt för att släppa taget och släppa fram våren.

Vintern tror den är stor och stark
och vill inte förlora kampen.
Så den kämpar varje år för att hålla sig kvar
så länge det går.

Egentligen är det många hos småfolket som verkligen inte tror på det solstrålarna lovar. Solens värme lockar. Men de vet också att solskenet kan vara en villfarelse som blåses bort på mindre än en sekund i ett vilt yrväder.

De karga och kalla vintervindarna kan lätt svepa i väg med småfolket långt hemmifrån
och de avskyr att frysa och inte vill de tappa bort varandra..
Därför syns de inte riktigt till ännu.
De kurar inne och väntar.
De låter sig inte förföras av solens strålar.
Inte än.
Men, man kan se tecknen på småfolkets existens.
Genom att lägga märke till deras små dörrar som står på glänt en solig dag i Mars.

20240325