Himlen blev så grå
lika grå som
dagarna
i november.
Den dag du
försvann
Så var jag inte
där.

November mörker
i mitt hjärta
värker, slår
och kramar.
Hårt och
skoningslöst.
Sliter den och
drar som rasande
jagande vindar.

Om jag ruskar dig
och skriker:
Sluta göm dig
och kom fram.

Då skulle mina rop eka i
novemberskogens
disiga tomrum
genom märg
och ben.
Och jag vet.
Det är förgäves.

Jag har min
hand på din axel
och du känner inte
längre
igen mig.

2024 09 01