Hur tolkar du texten?
Det finns en låt av Trio Lligo som jag tyckt om i över 30 år. Lyssnar på den med jämna mellanrum. Har alltid tilltalats av texten. Men jag har aldrig riktigt förstått texten.
Är inte det konstigt hur man kan tycka så mycket om något man inte förstår?
Vad är din tolkningen av texten?
Jag vill se dig, sen undvika dig, men inte så du säger jag är feg,
Vill ha det övertag jag inte har,
Jag låter dig göra vad som helst med mig,
men jag har ingen rätt mot dig,
och så gör du omelett av mig,
Det är ingen logik, det liknar skräp mera än ljuv musik.
En febril radioaktivitet,
svettad genom tegel genom glas,
gör fåglarna blinda ger ett moln,
sorgflor på sitt vita ansikte, som vill ha guld
från solens varma mun,
Den instans som tog sig an
ditt fall, drog dig ner under jord,
och gav dig en kula där du fick bo.
Vansklig mognad i en tveksam luft,
och så snart vid stråk och vind,
mina blommor är så små,
de håller fast sig allt de kan,
och fast de inte syns i morgon,
när det blit snö så är det sant,
Den som är gul den är ny för i år,
och den röda kommer varje år,
men den blå och den vita kommer hit,
bara vart fjärde år
Mvh // Johan
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Här är låten om man vill få hela upplevelsen.
Mvh // Johan
#0
Ett dysfunktionellt förhållande?
Men vad vet jag?
Eländigt sorglig
Vanskligt mognad i tveksam luft.
Jag läser in längtan i denna sakliga men ändå uppgivna text.
Nu har jag bara snabb tolkat.
Det skulle vara intressant att läsa dina tankar också.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
Jag fastnade för
"Det är ingen logik, det liknar skräp mera än ljuv musik"
Kan det vara så enkelt 🙄
/Maria
Jag tolkar den oftast också som ett förhållande med kraftig obalans.
Fast ibland tolkar jag den också som att någon man har nära har dött och universums makter dragit ner någon under jord och bo i en kula.
Att bli omelett kanske är sorg, men inte nödvändigtvis orsakad av elakhet.
Och sista partiet med blommor som göms under snö tycker jag så mycket om. Hur något finns kvar fast det inte längre syns. Är inte känslor precis så?
Och att med tiden kan komma till liv igen. Eller kanske att tid läker sår? Eller kanske att olika känslor eller människor kan vara olika viktiga och vissa träffar man faktiskt inte på med självklarhet varje år. Vissa händer mycket mer sällan.
Det finns något hoppfullt i det.
Mvh // Johan
- Redigerat 2025-04-09 21:32 av johan
Att det mesta är deppigt och eländigt, men att de små tappra och kämpande vårblommorna symboliserar hopp och ljus. Hur de omnämns en i taget avslöjar hur betydelsefulla de är för textens "jag".
Sajtvärd Katter iFokus
Andra stycket känns som det handlar om vår miljö.
/Maria
#4: Jo, känslor är precis så.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
Minns att jag grunnade på texten i "Take me to church" av Hozier länge.
Jag tycker sådant här är spännande.
/Maria
#8: Det har jag också gjort i omgångar….
Jag har även uppräckt att jag väldigt sällan lyssnat ordentligt på texterna - jag har fastnat på rytmen och melodierna….
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
Starta ny diskussion