Vi går på stranden vid havet. Vågorna slår in mot stranden. Solen står lägre nu och gör tusen gnistor i varje våg.

Barnen har badrockar av blommig frotté. Händer som gång på gång försöker få undan saltstänkt hår från ansiktet som vinden retsamt petar tillbaka.

Du går med barnen i vattnet. Ni plockar fina stenar och snäckor från havets botten.

Jag står på stranden och iakttar er. Tänker att ni är vackra. Att du är fin med barnen. Att du är vacker.

Vinden gör nästan ont i huden. En slags påminnelse om att livet pågår just nu.

En dag blir detta minnen. En dag är detta bara fotografier. Men just nu är detta inte en längtan, inte en saknad, inte ett minne. Just nu, på denna plats, är jag här med dig och jag får hålla mig i handen.