Tyyyyst med dig…..
Ropade hon tyst till tv:ns
krigs reporter.
Medan hennes hand fattade tag
om kontrollen och knäppte
av tv:n.
Det blev
en tyst tystnad.
Nära på öronbedövande.
Som om hon hade rytit i
åt någon som faktiskt
lyssnade.
Hon var så innerligt trött på
utfyllnads ljud.
Onödigt prat
och annat stök.
Världens sus och brus
vibrerar genom
osynlighetens nervtrådar och
fortplantar sig obesvärat
genom etern som
skapade emotionella
synapskollapser
hos de allra flesta
i dessa dagar.
Tänkte hon stilla
under tiden som blicken
vandrade ut genom fönstret.
Det är de där reflexmässiga känsloyttringarna som
skapar de situationer som
hela tiden baktänder och
skapar dimridåer.
Som ingen egentligen
kan rå på.
Bara för att vi
tror oss förstå.
Hon kände sig fri
och tacksam.
Där hon stod
i tystnad.