^{I min barndomsmiljö fanns en gammal förfallen herrgård på vägen till badplatsen. Många hade hört ett skirt stycke spelas på piano där, trots att byggnaden stått tom sedan länge.}

Nyss en ekstubbe vid en ogräsbevuxen gårdsplan,
en husruin, en tom fönsterkarm i ett dike.

Nu en herrgård, ett öppet fönster, gardinfladder.
Någon spelar ett Chopinstycke på pianot därinne.

Gungan i eken rör sig rytmiskt, kanske någon just lämnat den.
Så drar medvetenhetens fuktiga dimbank genom tiden.

Nyss en ruin,
nyss en herrgård.
Nu en gåta
nyss ett Nu.