jag går samma stigar
året om
kan dom utantill

ändå

ljuset kvällarna i juli
himlen som brinner
lågorna som speglar sig i sjön

stannar upp 
alla sinnen vaknar
känner lugnet från insidan

blir hänförd 
över hur vackert
det är bara runt knuten

men också arg
för att jag inte tar tillvara
på det bättre

väljer för ofta soffan
som alltid finns
över ljuset 
som bara finns ibland

vill lova mig själv
att inte ta för givet
att njuta av de få
tillfällen som ges