Fortsättningen . . 🙂

Var tog dem vägen undrar han och ser flickan plötsligt genom ett Café fönster  där hon sitter och stirrar in i något som om hennes blick är tom och har färdats hundra  mil långt från Caféet. 

Hon har ett vackert rött långt hår som böljar sig nerför hennes axlar i en kaskad av lockar. Han ser sig själv bredvid henne med ögon fulla av beundran. 

Han slinker in på Caféet och tittar åt flickans håll för att se om hon har sett honom men hon verkar vara försjunken i sin egen lilla värld. Drömmer säkert om en mysig plats där hon får vara själv och filosofera.

Han går bort till ett bord och sätter sig ner för att ta fram en bok ur väskan, efter ett ögonblick kommer en servitris fram och frågar om han vill ha något men han viftar bort henne och går mot utgången för nu har flickan och mamman rest på sig för att försvinna ur hans synvinkel. 

Han går efter dem och låtsas plocka upp något ur väskan samtidigt som han sneglar på flickan och undrar vad hon heter. Isabelle kanske eller Josefin tänker han , hon ser ut som en Josefin med den långa röda hårs manen som hon har virat runt sitt huvud som en propeller myser han.  

Var ska dem ta vägen i detta oväder undrar han och försöker snegla på dem i ögonvrån. Helt plötsligt kommer det en röd bil skjutande som en kanon utan förvarning, den kör upp på trottoaren och sveper ner bord och stolar i ett huj. Han bara stirrar och ropar på hjälp. 

Var sjutton kom denna bil ifrån undrar han och ser nu att flickan ligger på marken samtidigt som det börjat bilda en blodpöl under hennes kropp. Någon har iakttagit detta och ringt efter ambulans för nu hör han höga sirener inom räckhåll.  Ambulansen stannar bredvid vid Cafeét och kommer rusande med en bår och undersöker flickan medans mamman står en bit bort helt skärrad av händelsen.  Mamman håller handen för munnen och får inte fram ett ord. Hon har väl fått en chock och darrar, hon kliver in i ambulansen och den åker iväg med tjutande sirener.

Vad var det som hände tänker killen och ser nu att den röda bilens ägare sitter på trottoaren med glasad blick. Vem är det som kan köra på detta sätt och inte få någon reprimand. Killen stirrar som om han sätt ett spöke på mannen som kommer fram till honom nu. Han har inte fått en skråma på kroppen och tar sig fram utan problem. Nu sätter han sig ner bredvid killen som inte kan ta blicken från honom. 

Vem är du? säger killen. 

Josefins pappa säger mannen och börjar gråta hejdlöst och försöker förklara att han inte fick stopp på bilen, den åkte iväg själv precis som att den hade fått vingar och jag kunde inte styra den. 

Josefin tänker killen och ler brett. Det va väl det jag visste tänker han och samtidigt vaknar han med ett ryck.  

- Jens?  Hur länge ska jag skrika på dig säger hans mamma bredvid  hans säng, drömmer du eller ??