Utanför,
rörelsen av stelfrusen kyla.
Trånande efter det som så
omöjligt sätter sig
på tvären.

Tilliten,
när den brister.

Älska mig för den jag är!
Sjöng hon.
Och jag undrar om hon
liksom jag
var lika rädd för att
sänka garden.

Brännt barn skyr elden,
sägs det.
Och det är nog mer
sanning i
de raderna
än vad sången ovan
trånar efter.

Eller vad tror du?

För vem vill och vågar
ge efter för drömmar?
När Livet svek så hårt
och grymt
i ett litet barna
hjärta.

De säger:
Gå vidare.
Ta nya steg.
Skit i det som varit.
Dubbelbottnat är
livets mening.

Alltid

eftersläntrande myrkryp
av rädsla som
dröjer sig kvar.

Tanken styr åt vilket håll
allting går.
Om du
vaggande står
kvar i
efterskvalpets
vågor.

Medans urdjupet ropar:
Våga livet.
Följ med i strömmen
och sluta spjärna
emot.
Upptäck flytandets konst.