Fri dikt.
En människa , ett träd!
Jag sitter på en gren nästan högst upp i Linden.
Den smala stjälken som håller mig fast börjar torka,
då vet jag att tiden snart är inne för att falla.
Mina färger skiftar i det bleka solljuset, gult, orange och
sprakande rött. Även en liten brun fläck finns längst ut i kanten.
Vinden drar och sliter och nordan drar in från norr och skakar mig.
Marken är redan full av alla löv som lämnat sin plats, man faller mjukt
som i en famn. Jag är inte rädd alls.- Se där nu slits jag loss och dalar sakta-.
En solstrimma följer mig på min färd ner mot marken..
Jag ser minnen ur livet fladdra förbi, första konståkningsskridskorna och alla de timmar
på den mörka skridskobanan där alla piruetter tränades in. Jag ser mig skrida fram i Kyrkan i brudklänning och de vackra stunderna då barnen föddes, dagar som läggs till dagar,de blir till år med allt vad ett liv innehåller av glädje, sorg , tårar och
skratt.
Sakta dalar jag mot marken, jag blundar och somnar gott, jag hör en sång
en psalm. -Den blomstertid nu kommer-.
Ja är det så? Snart knoppas grenen igen, nya blad slår ut och Linden blommar igen med sin ljuvliga doft och barndomsminnen från parken där vi lekte under Lindarna.
Jag hör klirret av de Romerska ringarna i parken då jag sover gott i lövhögen, snart är alla löven jord, men då blommar redan Linden igen.
Dikt av Wonnalesan.
💗💚🍂🍃💝
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Så fint du skriver, Wonnalesan! 💚
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Så fin text Wonnalesan, väcker en massa tankar.
När man somnar på kvällarna brukar man ju ofta rycka till litegrann - kanske är det också något slags fall från något slags träd?
// Staffan
Så vackert.
"då blommar redan linden igen"
/Maria
Tack alla!
Träd har många likheter med människor och deras liv.
Ja ofta rycker man till då man somnar, det är en sorts fall från grenen. Små barn rycker ofta till och deras armar far upp över huvudet. Jag tror vi faller ofta för att åter resa oss, antingen i andlig form eller som nya löv på grenen. Vinden är vår vaggsång och saven vår bladens näring.
Allt går igen i naturen och i våra liv.
I skogen står träden ofta i familjer och en kanadensisk skogsvaktare sade att deras språk hörs i vinden…Mvh/WL
#0:
Åhh , vilken fantastisk dikt av dig Wonnalesan !
Den gick djupt in i rötterna .
Du har helt rätt att träden har likheter med människor och deras liv.
Denna ska jag spara i min mapp .
Soligajag1
HH 🙂
Soliga jag1 , du skriver så vackert och uttrycksfullt, läser allt du skriver… Tack från .Mvh/WL
#7:
Tack så mycket ! Vad glad jag blir !
Jag älskar att skriva poesi . Har alltid skrivit på olika sätt .
Just nu är jag i en dålig fas i livet .
Saknar min mamma så mycket som gick bort 2016 augusti.
Då är poesin som "en lisa för själen" . Den lindrar och beskyddar.
Varm Kram // Hillevi
HH 🙂
- Redigerat 2021-10-14 13:05 av Soligajag1
Så jättefint beskrivet hur alla våra liv hör samman.
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Starta ny diskussion