Jag går längs med stranden
Vid en främmande sjö
Jag säger främmande
Eftersom den inte
Känner igen mig

Sanden är våt men
Inte av sjö
Ett regn
Ger sig av
Bort över vattnet
Och lämnar mig
Ensam

Mina steg hörs knappt
Där jag går
Längs med vattnet
Stora fåglar stirrar
Från kala träd och
En gran
Står där ensam
Mitt ibland snåren
Grön, som en vårkväll
Yvig
Som ett löfte

En blå röst
Viskar
I mitt hjärta
"Den som väntar på något gott
Väntar sig ibland för mycket"

Jag sätter mig
På knä
Vid vattenbrynet.
Spegeln är grumlig
Men fullständigt
Rättvis

Vattnet är kallt
Emot handen
Men värmer
Min tanke när jag blickar ut
Över dimman
Som stiger
Från sjön

Jag vänder mig om
Och går tillbaks
Genom skogen

En röst
Under marken,
Grön som
En vårmorgon,
Viskar
Genom hela min
Kropp

"Livet ges till alla
Och det är inte
Upp till
Ett fåtal
Att leva

Liv är liv
Oavsett
Hur det levs"

Med vinden dansande i
Håret
Och sjungande
I trädens
Kronor
Går jag tillbaka
På en osynlig stig
Genom skogen
Hem
Eller kanske

Kanske

Någon annanstans?