Neeeej!
Gör inte så där.
Sluta.
Nu på en gång!

Låt Hoppet leva, växa och frodas.

Det sägs att hoppet är det
sista som överger människan.
För visst hoppas vi i det tysta.
Men med åren så har
Hoppet stoppats undan,
gömts och tryckts in i ett hörn,
som om Hoppet skulle vara
något att skämmas för.
Som om det skulle vara
naivt barnsligt att hoppas
på en ljusare, mer kärleksfull
framtid.

Hopplöshet och Cynism
äter upp Hoppet med
hull och hår och spottar
ut den.
Människan grånar i förtid.
Blir bitter
hård och kall.
Ett skal av sitt forna jag.

För vi är ju intelligenta
vuxna människor.
Och vi ser ju alla
vart det bär hän.
Med krig,
svält och kriminalitet,
miljöförstöring, mm
you name it.
Medan misstron tittar
under lugg
på det som sker.

Rädslan för vad framtiden
kommer att bli
viskar i urdjupet inuti.
Om allt ändå går åt helsifyr.
Kan vi väl ändå gå med
Vänlig Värdighet på topp.

Det är Hoppets röst
som försöker
göra sig hörd.
Den vill verkligen tränga
igenom människans
allt hårdare skal.

Våga Hoppet
Våga Hoppas
😘