vi brukade gå
utan mål

ibland sa jag att vi skulle till djuren
men det var mest en ursäkt
för att dra barnvagnen långsamt
genom världen

du pekade på saker
som jag inte såg
ett löv som snurrade
en sten som glittrade
en daggmask som nästan kom undan

jag försökte visa dig en get
du visade mig en myra

sen somnade du
någonstans mellan fårhagen
och återvinningsstationen

huvudet lutat mot sidan
munnen öppen

jag styrde vagnen hemåt
långsamt
som om varje skakning
var en vaggsång

och där inne i vagnen
fanns hela mitt liv
inrullat i filtar
och en mössa som 
alltid gled snett